randhem.net © 2010 • All rights •

 

 

 

NYHETER

 

 

2010-07-29

Hemsidan är under bearbetning.

Kommer att ta en stund så håll ut!

 

 

Kul om ni kollade i vår

GÄSTBOK

 

 

 

Välkomna till oss!

 

Vår familj som bor på ett litet ställe som heter Stenungsund.

Denna kustkommun är kanske mest omnämnd genom den kemiska industrin och göteborgarnas semesterparadis.

 

Vilka är då vi?

Frida, Joakim och barnen Alma och Erik. Och givietvis våra hundar.

 

 

 

 

Donna

Donna är vår Schapendoes som är 9 år och har ett himla humör om hon inte får bestämma. Hon har varit med om mycket och när hon är på lekhumör som t.ex. på agilitybanan så finns det nog ingen i omgivningen som inte charmas av en gammal tik som slår frivolter på tunnelhindret. Numera med ålderns rätt så fördrar denna primadonna att ligga i solen eller i soffan större delen av dagen. Liknar ibland även Ior, se bakgrundbilden på våra länkar.

 

Frodo

Frodo är briard nr.2 i vår familj. Valet av ras var självklart då vår tappre kämpe Otto fick somna in hemma. Husse hade ingen koll alls på vad en briard var för någonting innan han träffade matte. Oj, vad han hade missat. Det är så att det bästa sättet att beskriva en briard är att få uppleva en!

Matte sökte och sökte för att kunna hitta rätt uppfödare och givetvis FAWN-färgad tills hon fann Jaana i Sigtuna. Vi bokade och väntade ett år innan vi åkte upp och valde bland tre hanar. Valet blev egentligen enkelt, FRODO!

 

 

 

 

 

I våra minnen

 

 

 

När briarden Otto kom till mig var han runt året. Jag hade genom min före detta pojkvän följt Otto sedan han var valp. En underbar briard som lärde mig att älska rasen. Han gav oss många skratt och många tårar. När han var åtta månader opererades han för osteokondros och det konstaterades att han även hade dåliga höfter. I samband med att jag tog över honom fick han jättemycket klåda. Vi gjorde alla tester man kunde tänka sig men fick inte några svar. Han behandlades med cortison periodvis under resten av sitt liv. När han var runt fyra år började han få problem med smärta i lederna. För att lindra detta gick han på rimmadyl. Rimadyl och cortison är livsfarligt att blanda då det kan orsaka inreblödningar. Det sista året gick han växelvis på rimmadyl och cortison tills magen ”la av”. Vi blev tvungna att fatta ett mycket jobbigt beslut. Otto hade inte längre kvar gnistan. Han ögon var trötta och gamla. Kroppen var uttjänt. Bara fem år, men fem fatastiska år!

 

Vi kommer alltid att sakna dig!

 

 

randhem.net                                   2010                                   randhem.net